Dundersuccé!

På annat sätt går det knappast att beskriva den utflykt som Vår Frälsares KBU - Katolska barn-och ungdomsförening - arrangerade till Köpenhamn sista söndagen i oktober.

Deltagarantalet, 64 barn och unga i åldrarna 7-13 år och 20-talet vuxna - bortsett från KBU:s styrelse även kateketer, några föräldrar, diakon Björn samt fader Thanh - slog alla förväntningar. Och då kunde ändå inte alla som ville komma med.

- Vi blev helt tagna på sängen av det stora intresset och till slut var det 145 som hade anmält sig. Från början hade vi beställt en buss, men efter att ha vänt oss till kyrkoherden och kyrkorådet fick vi lov att beställa ytterligare en, berättar Arlene Karlsson, från KBU:s styrelse, och tillägger: - Och vi fick ju ändå sortera bort en hel del, då främst föräldrar och småsyskon. Resan var ju nämligen tänkt för de barn som går i undervisning.

Redan 08.30 rullade de två bussarna iväg mot Lernacken och Øresundsbron. Första anhalt var jesuitkyrkan, Jesu Hjerte Kirke, på Vesterbro i centrala Köpenhamn.

Men att bara sitta och slappa i bussen och njuta av utsikten var det inte tal om: under färden var det nämligen både katekes och sångövningar.
Mässan, som var församlingens ordinarie, firades av församlingens kyrkoherde, pater Gerhard Sanders S.J. . . .
- . . . på danska och latin, säger två av deltagarna, de båda 13-åringarna Nils Glimelius och Anna-Desirée Karlsson, som med ett gemensamt och vältaligt lätt himlande med ögonen låter förstå att att båda språken tedde sig lika obegripliga.
Att diakon Björn läste evangeliet också på svenska underlättade förstås, men den predikan som följde var på danska. - Mässan tog 1 timma och 15 minuter, och den kunde nog ha varit lite kortare, konstaterar Nils. Diplomatiskt.
Men det blev faktiskt också svenska tongångar eftersom Malmö-barnen framförde två psalmer - Måne och sol samt Halleluljat till evangeliet.

Efter denna andliga spis var det så dags för den lekamliga och den medhavda matsäcken intogs i Jeus Hjertes församligssal.
Så körde bussarna norrut, mot Hellerup och Experimentarium, där hela eftermiddagen tillbringades. Och att upplevelsen där var något helt utöver det vanliga förstås inte minst av det faktum att de två unga KBU-representanterna nästan saknar ord när de ska beskriva den: allt var nämligen så roligt att det är svårt att peka på något speciellt.
- Fast den svarta labyrinten var nog ändå bäst, säger Anna-Desirée efter att ha funderat en stund på saken. Tillsammans med Nils förklarar hon att det handlar om att gå genom de fyra elementen och att vandringen går ut på att man ska testa sina sinnen.
Att inte bara ha kul utan att också lära sig någonting, och då i synnerhet något som kan kopplas till Guds skapelse är viktigt för KBU, och Experimentarium gav rika möjligheter till detta.
- Jo, vi lärde oss mycket, säger Anna-Desirée och Nils. Och när de ska berätta om vad resan betydde för dem använder de faktiskt ett ord som sannolikt inte är det mest vanliga i dagens 13-åringars vokabulär:
- Vi är så tacksamma över att få ha varit med, säger de.

Närmast på KBU:s agenda står nu Sankt Nicolaus-festen den 10 december. I fjol kom 100 barn, men i år hoppas styrelsen på i alla fall 150. Och redan nu har planerna inför nästa års bussutflykt börjar ta form. På programmet står då Österlen och Tosselilla med mässan i Mariavalls kloster.

- Vi visste det inte förrän efteråt, men samma dag som vi åkte till Köpenhamn, hölls en stiftad mässa här i kyrkan för Kerstin Gargano. Och jag tror att vår utflykt måste ha glatt henne mycket, säger Arlene Karlsson med ett brett leende.

Ja, att resan inte bara kunde göras utan att den också var helt gratis för de deltagande barnen, som förutom inträde till Experimentarium också bjöds på glass, kan vi nämligen tacka just Kerstin Gargano för.

Då denna mycket avhållna församlingsmedlem, vars hjärta klappade alldeles särskilt för barn och unga, avled för fyra år sedan visade det sig att hon hade testamenterat hela sin förmögenhet på drygt två miljoner kronor till Vår Frälsares församling. Dessa pengar placerades i en fond, Gargano-fonden, och avkastningen används just till barn- och ungdomsarbetet. Att detta är av utomordentligt stor betydelse behöver knappast påpekas - de unga är ju Kyrkans framtid.

Och Kerstin Gargano är faktiskt inte ensam: bara under de senaste åren är det flera som har valt att testamentera sina pengar till församlingen, något som kyrkoherde Daniel Adner är innerligt tacksam för:
- Det är mycket tack vare sådana gåvor som vår församling har kunnat utvecklas som den har gjort, säger han.