Minns du den första skoldagen? Ny miljö, nya kamrater och en ny uppgift: att lära sig. Kanske tog det ett tag innan inlärningen kom igång. Det kan behövas tid, en förstående omgivning, omsorg och välvilja för att ett barn ska lära sig att lära sig. Sedan, när barnet exempelvis börjar lära sig att läsa öppnas liksom nya världar för det och barnet får motivation att fortsätta. Det livslånga lärandet är mycket aktuellt i vår föränderliga tid. Om vi tappat något av inlärningens konst får vi åter lära oss att lära, något som behövs i alla åldrar.

De i vår församling verksamma assumptionsystrarnas grundarinna, den heliga Marie-Eugénie, förklarades av påven Benedikt XVI i Rom i juni i år vara ett helgon. Helgonförklaringen hade föregåtts av en minutiös undersökning. Var hennes liv på jorden så enastående att kyrkan med säkerhet skulle kunna bekräfta att hon nu är i himlen? Kunde hennes exempel bli vägledande för andra? Mängder av brev skrivna av Marie-Eugénie gicks igenom under förberedelsen av helgonförklaringen. Vad hon under sin livstid skrivit ofta under hast i vardagliga situationer blev belyst inför något mycket speciellt och himmelskt: en helgonförklaring. Redan under undersökningen inför helgonförklaringen stod det klart att något centralt i Marie-Eugénies tänkande var något hon själv vittnade om i sina många brev: det finns förbindelse mellan det himmelska och det jordiska.

Att lära sig att lära sig var något Marie-Eugénie gjorde under hela sitt liv. Hon kan fortfarande från himlen inspirera och lära ut till oss hur vi kan lära oss att lära oss. Under hennes livstid hjälpte hon barn, ungdomar och vuxna att lära sig, bl.a. genom att grunda skolor. Efter att hon gått ur tiden och in i evigheten hos Gud kan hon lära oss att ha en öppen inställning, en lärande attityd och nyfikenhet på det jordiska så att vi via det jordiska får aningar om det himmelska.

Bönen "tillkomme ditt rike" i "Fader vår" var grundläggande för Marie-Eugénie. Guds rike, godhetens, sanningens, omsorgens och rättvisans rike, ska genom människor med Guds hjälp gestaltas redan här på jorden, menade Marie-Eugénie. Bönen "tillkomme ditt rike" får inte stanna på läpparna. Genom hjärtat, i känslan, genom händerna, i arbetet, genom munnen, i talet, ska Guds rike utbredas.

Redan här på jorden levde Marie-Eugénie i gemenskap med sin himmelske far. Hon sade: "Herre, jag vill samarbeta med ditt verk i mig". Det betydde inte att hon genast lyckades med vad hon företog sig. Allt gick inte som på räls. Snarare blev hennes liv som en krokig slingrande väg. Den ledde henne rätt, genom det jordiska in i himlen.

Tidigt fick hon möta svårigheter. Hon föddes 1817 i Metz i Frankrike. Hennes barndom på familjens gods förändrades 1830 då hennes far av ekonomiska skäl blev tvungen att sälja egendomen. Föräldrarna skildes och Marie-Eugénie blev även skild från sin bror Louis då hon flyttade med sin mor till Paris. Efter att hennes mor på kort tid insjuknat och dött i kolera blev Marie-Eugénie som 15-åring placerad i en för henne ny familj. Stora omvälvningar för en ung flicka och allt annat än lätt…

Hennes far har betraktats som ateist och hennes mor var ljum i sin trosutövning. Varifrån kom den kraft som gjorde att flickan och sedan kvinnan Marie-Eugénie tog sig genom svårigheterna och senare kunde hjälpa människor att finna fotfäste i tron och följa i Kristi spår? Även om hon till det yttre tycktes ha mist allt bar hon i sitt inre något, eller rättare sagt, någon, som bar henne.

Vid 12 års ålder, på juldagen, tog hon emot den heliga kommunionen för första gången. Under resten av sitt liv (hon blev 81 år gammal) bar hon med sig erfarenheter av detta första mottagande av Kristus i eukaristin. Trons gåva gav henne styrka när stora förändringar och besvikelser mötte.

Kristus fanns kvar hos henne också när andra lämnade henne.

Nära sju år senare, hon är då 19 år gammal, lyssnar hon till en predikan i kyrkan Notre Dame i Paris. Orden griper henne och hon vill ge sig själv åt honom som har gett sig åt henne: Kristus.

Det är emellertid från början inte klart på vilket sätt hon ska ge sig till honom från vilken allt kommer och som allt tillhör, Gud. Hon strävar efter att följa Guds vilja och så småningom klarnar det och vägen blir mer tydlig. Även om hon upplever uppgiften övermäktig bejakar hon kallet att grunda en kongregation för kvinnor, vigda till jungfru Marias upptagning i himlen, assumptionen.

Assumptionsystrarnas blygsamma start, tre unga kvinnor som år 1839 flyttar in i en lägenhet vid en kyrka i Paris, blev grunden till växt i flera bemärkelser. Inom några år växte antalet systrar och det växte fram nya assumptionskloster och skolor. Marie-Eugénie hade hela tiden avsikten att hjälpa andra, särskilt unga kvinnor, att växa i tro, mognad och kunskap. I skolor knutna till systrarnas kloster skulle flickor och unga kvinnor ges utbildning inom skilda områden, från troskunskap till samhällskunskap. Marie-Eugénies målsättning att det jordiska inte får vara skilt från det himmelska, utan att det himmelska får berika också det jordiska, tog sig olika uttryck. Kunskap om både trons grund och samhället skulle bidra till att ge kvinnor förmåga att genomsyra världen och göra den både mer mänsklig och gudomlig.

I den tid Marie-Eugénie levde, på 1800-talet, betraktades detta som något nytt och blev inte alltid självklart accepterat. Marie-Eugénie var under hela sitt liv öppen för utmaningar. Hon ville med tron som säker och stabil grund finna sätt att sprida evangeliet som passade omständigheterna.

I våra dagar finns assumptionsystrar i flera världsdelar. Systrarna delar samma spiritualitet men kan ha olika uppgifter.

Jungfru Marias upptagning till himlen, assumptionen, innebär inte att hon är långt borta utan nära. Hennes närvaro är universell.

Bönen i "Fader vår", "tillkomme ditt rike", får förverkligas konkret här och nu, inte abstrakt där borta och då. Jorden får vara en plats som inte är skild från himlen utan det himmelska får genomsyra också det jordiska.