Birgitta Birgersdotter är ett av medeltidens stora helgon. I hela Europa läste hennes skrifter. Hennes inflytande på den samtida historien var stor. Hon föddes i en mäktig adelsfamilj, som stod kungahuset mycket nära. Sitt liv tillbringade Birgitta till stor del i hovets miljö, men hon kunde i alla fall bibehålla den djupa fromhet hon hade som barn. Fjorton år gammal giftes hon bort med lagmannen Ulf Gudmarsson. Detta äktenskap välsignades av Gud med åtta barn, som uppfostrades av Birgitta lika strängt som hon själv blivit fostrad.

Efter hand följde hennes make henne på trons och fullkom-lighetens väg. Birgitta samlade lärda och fromma präster omkring sig. De fördjupade sej gemensamt i andliga frågor. Nästan alla samtida svenska helgon kom ur kretsen omkring Birgitta. Birgittas närvaro vid hovet, väckte motstånd och avund, när hon påverkade andra till ett andligare liv. Till-sammans med sin make vandrade de som pilgrimer till aposteln Jakobs grav i Compostela. Med egna ögon fick hon under resan se Europas och Kyrkans djupa sår: "det hundraåriga kriget mellan Frankrike och England samt påvarnas babyloniska fången- skap i Avignon".

Upplevelserna under pilgrimsresan till Santiago di Composte-la i Spanien påverkade Birgitta djupt. På deras hemväg till Sverige insjuknade Ulf svårt i den nordfranska staden Arras i början av år 1342 och Birgitta fruktade för hans liv. Hon vände sig då till S:t Denis, Frankrikes skyddspatron i sin nöd. Bönen gav tröst och Ulf tillfrisknade och de kunde åter-vända hem. Detta tillfrisknande var för Birgitta ett tecken på, att hon nu stod under S:t Denis´ beskydd. Eftersom Gud ge-nom henne ville göra Sin vilja bekant för världen. Birgitta beslutade att vid hemkomsten ta upp kampen mot kristen- domens förfall och splittring. Kommentar!

Efter Ulf Gudmarssons bortgång upplevde hon en "omvändelse". Birgitta avsade sig världen, för att leva ett liv i försakelse och skapande kärlek i Kristi efterföljd. Hon drog sej tillbaka till ett hus strax utanför klosterområdet i Alvastra, vid sin makes grav. I det huset dikterade hon sina "Himmelska uppenbarelser", ett verk som kom att läsas i hela den katolska världen och översattes till många språk.
Ur Lars Bergqvists bok "Birgitta i uppenbarelsernas spe-gel" s20 har jag tagit följande citat:
Birgittas omkring 700 uppenbarelser är det största litterära och religiösa monument som finns från svensk medeltid. Vanligen består de av korta nedteckningar av hennes visio-ner och av samtal med främst Kristus och Maria. Här möter vi en människa som under sina sista tjugo-trettio år totalt kom att leva i tecknet av en religiös kallelse. Samtidigt träder Birgitta själv fram som en personlighet, tydligare och mer artikulerad än någon annan vi känner från hennes tid. Jämfört med Birgitta framstår den svenska medeltidens gestalter som ytligt tecknade konturer, profiler: Hon är den enda vars inre vi tycker oss känna. Vi skymtar hennes förtjänster och fel, hennes styrka och sällsynta personlighet. Slut citat.

BILDEN AV BIRGITTA

DEN OMFATTANDE BIRGITTA - LITTERATUREN utgör ett vältaligt vittnesbörd om att de flesta, som har skrivit om henne, också har varit djupt engagerade, antingen de varit dragna till henne eller funnit henne frånstötande. De har entusiastiskt accepterat henne eller ställt sig kritiskt avvisande. Få, om ens någon, har varit i stånd att upprätt-hålla den objektiva och neutrala distansen.

Här några punkter som Helge Nordahl trycker på:

Birgitta den sunda och välbalanserade

Birgitta är sund och balanserad, utan tendenser till överdri-ven sentimentalitet, sjuklighet eller sjukliga drag. Tre korta citat framhåller detta.
"Birgitta är sund och utan sentimentalitet." (Birgit Klockars)
"För begreppet hysteri har Birgittas skildrare knappast bruk." (Brilioht)
"Vad vi i övrigt vet om hennes person, ger oss ingalunda in-tryck av en neurotiker." (Brilioth)

Birgitta den praktisk - etiska

Den något äldre Birgitta som under 28 år hade varit den egentliga drivkraften i livet på en svensk herrgård med alla dess uppgifter, och som dessutom hade fött och uppfostrat en skara om åtta barn, måste nödvändigtvis få en praktisk och levnadsduglig prägel: praktisk - etisk - moralisk på samma gång.

Birgitta den jordnära mystikern - och den mystiska

Birgitta är mystikern, men av en helt speciell och jordnära karaktär. Detta innehålls i de tre följande citaten: "Kyrkohistoriskt sett tillhör Birgitta mystikerna, den rörel-sen inom medeltidens katolicism, vars särdrag innebär för-innerligande och för-andligande av det religiösa livet." (Jo-hanne Skovgaard)
"I likhet med många andra mystiker hade Birgitta ett mycket praktiskt sinne; hon var en myndig och effektiv orga-nisatör och administratör." (Bridger Morris)

Uppväxt och bakgrund

En försommardag 1870 föddes Maria Elisabeth Hesselblad i Fåglavik i Västergötland, som äldsta syskon i en skara av tretton barn. Föräldrarna drev lanthandel i Fåglavik. När hon var ett år gammal, flyttade familjen till Falun i Dalarna. Vid tiden för Elisabeths skolgång i Falun, började frikyrkorörelsen få fäste i Sverige. Förmodligen diskuterade föräldrarna frikyrkorörelsen. Familjen gick regelbundet i kyrkan. Elisabeth hade andlig läggning och upplevde starkt sin konfirmation och första nattvardsgång. Hon trodde fullt och fast på, att hon tog emot vår Herre själv i brödets gestalt. Elisabeth förberedde sin konfirmation med stort allvar. Under själva konfirmationen kände hon sej ovärdig och överväldigad på en gång och bad i ensamhet resten av dagen.

Elisabeth drömde om en annan framtid, än den Gud ledde in henne på senare i livet. Med åren kom hon allt närmare Gud, kanske beroende på sin fars sjukdom. Elisabeth grubblade mycket över frikyrkorörelsens framgång i Sverige och deras avståndstagande från svenska kyrkan. Flera av hennes kamrater gick till frikyrkorna. Elisabeth funderade mycket över, det som stod i nya testamentet om "en herde och en hjord" Joh. 10,1-12. Hon bad om ledning till den hjorden. Hennes förtröstan på Gud var mycket stor livet igenom. (Katolik och ekumen)

Åren i Amerika

Elisabeth emigrerade till Amerika i unga år. Hon var sjutton år, när hon med föräldrarnas tillåtelse och i sällskap med vänner till familjen, åkte iväg till New York. Den främsta or-saken var att kunna hjälpa föräldrarna ekonomiskt. Med hjälp av ressällskapet, gick det lätt för henne att hitta ett arbete. Elisabeth var en människa, som alla lade märke till genom sitt vänliga och sympatiska uppträdande. Hon arbetade som hembiträde den första tiden. Trots att många i hennes omgivning avrådde Elisabeth, för att hon inte var tillräckligt stark, utbildade hon sig till sjuksköterska. Efter utbildningen, blev hon översköterska på det stora Roosevelt-sjukhuset i New York. I sitt arbete inom sjukvården kom hon i kontakt med katolska Kyrkan genom till Amerika invandrade katolska européer.

Elisabeth blev djupt imponerad av deras trygghet i Gud och innerliga förhållande till Guds Moder Maria. Hon var outtröttlig i sitt arbete för de sjuka. Mitt i natten och i hällande regn kunde hon springa över till den närbelägna kyrkan och hämta en präst, om någon behövde det och ingen annan kunde ge sig iväg. Den 15 augusti 1902 upptogs Elisabeth i den katolska Kyrkan. Hon fortsatte sina medicinska studier för att bli läkare. Då hon var nära att avsluta sina studier och avlägga examen, insjuknade hon, och läkarna förklarade hennes fall som obotligt.

Moder Elisabeth i Rom

Hon begav sig till Rom för att framleva sina sista dagar i det hus där de heliga Birgitta levt och dött. Hon kom dit den 25 mars 1904. Karmelitsystrarna, som då ägde huset vid Piazza Farnese, tog väl emot henne. Elisabeths hälsa blev så små-ning om bättre, och kunde trots stora svårigheter genomföra den stora gärning som, utan tvekan var hennes uppgift här i livet. År 1906 fick syster Elisabeth tillstånd av Pius X att bära birgittinordens dräkt i karmelitsystrarnas kommunitet. Samma år avlade hon sina löften.
År 1908 började syster Elisabeth en rundresa till olika Birgittinkloster för att studera ordenslivet. Hon insåg snart att den ursprungliga birgittins-ka regeln måste ändras något för att birgittinerna skulle kunna komma tillbaka till Sverige. I klostren blev Elisabeth väl mottagen, även om många inte riktigt kunde förstå hennes planer.
Den 8:e september mottog moder Elisabeth de första postumlanterna, två engelska flickor, och kunde då grunda en kommunnitet i en liten lägenhet i Birgittahuset vid Piazza Farnese. Birgittaordens nya gren fick officiellt kyrklig stadfästelse 1920. Den kallades "en levande gren på Birgittanordens gamla stam". Denna nya grenen växte och spreds ut över världen. Den nya grenen växte och spreds ut över världen. Hon grundade själv åtta ordenshus.
Elisabeth Hesselblad var en av de första, som aktivt verkade för den ekumeniska rörelsen. Under
första världskriget var hon verksam bland hemlösa och flyktingar. Genom sina stora in-satser i Rom under
andra världskriget, och tack vare sina goda förbindelser med Sverige kunde hon skaffa fram medicin , mat och kläder och ge skydd åt dem som fruktade för sina liv.

Den 24 April 1957 avled Moder Elisabeth i Sankta Birgittas hus i Rom. Hon gravsattes i ett litet gravkapell i anslutning till Birgitta-Kyrkan vid Piazza Farnes.

Predikan av Fdr I Fogelqvist vi Birgitnioblaternas träff den 18 mars 2000 i Birgittasystrarnas kapell i Djursholm. Ur Kallad till helighet år 2000 sammanställd av Birgittasystrarna i Djursholm.

I det år kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde temp-let. Serafer stod omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar: med två betäckte de sina ansikten, med två betäckte sina fötter och med två flög de. Och den ene utropade till den andre och sade :"Helig, helig, helig är Herren Sebaot; hela jor-den är full av hans härlighet. "Och dörrtrösklarnas fästen dar-rade, när ropet ljöd; och huset blev uppfyllt av rök. Då sade jag: "Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar, och jag bor bland ett folk som har orena läppar, och mina ögon hava sett Konungen , Herren Sebaot. "Men en av seraferna flög fram till mig, och han hade i sin hand ett glödande kol, som han med en tång tagit på altaret. Och han rörde vid min mun. Därefter sade han: "Se, då nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning blivit tagen ifrån dig, och din synd är försonad," Och jag hörde Herren tala, och han sade: Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?" och jag sade:
"Se här är jag, sänd mig." (Jes. 6, 1-8) Profeten Jesaja berättar här om sin kallelse. Omständighe-terna som han berättar om var unika för hans kallelse, men Jesaja nämner också drag som är karakteristiska för kallel-sen som sådan. Inte bara präster och ordensbröder och -systrar har en kallelse, utan varje kristen har en kallelse från Gud.

Detta är särskilt tydligt i Elisabeth Hesselblads fall. Det hon gjorde var verkligen inte något som hon tänkt ut själv och sedan genomfört. Det var i stället något som hon upptäckt genom att lyssna till Guds vilja med hennes liv. Här är det Guds vilja som råder över alla mänskliga intressen. Ingen hade alltså kunnat ana att den 17-åriga svenska flicka, som emigrerade till Amerika för att kunna hjälpa till med familjens försörjning skulle bli katolik. Så småningom blev hon en av staden Roms mest kända och respekterade personligheter, en förnyare av Birgittinorden och generalabbedissa för ett flertal kloster. Det var förvisso inte hon själv som styrt utan någon annan. Men för den skull var hon inte inaktiv. Det krävdes lyhördhet, ett lyssnande öra hela livet mot Gud, för att urskilja kallelsen i hela dess vidd, och mod att våga gå vägen hon sett, även när hon inte såg konsekvenserna eller hellre hade velat gå en annan väg. "Se här är jag, sänd mig". Det var Elisabeth Hesselblads grundhållning. Jfr Jes. 6,1-8

En fundamental sak när det gäller en kallelse är att det är fråga om en tjänst. Man går in där det finns be-hov. Elisabeth Hesselblad uppfattade tidigt sitt liv som en tjänst, hon såg behoven i familjen som på olika sätt behövde hennes hjälp i hushållet, med yngre syskon och med försörjningen. Det var hennes inriktning på att tjäna som var orsa-ken till att hon emigrerade till Amerika, för att hjälpa till med familjens ekonomi, och kanske få möjlighet att utbilda sig i ett yrke.

I USA fördjupade hon snart sin kallelse, när hon upptäckte att hon var kallad att "tjäna Gud i sina sjuka medmänniskor", som hon uttryckte det. Hon blev sjuksköterska, vilket hon uppfattade som en "helig kallelse" och ett stort ansvar. Flera av hennes vänner avrådde henne, med hänsyn till hennes dåliga hälsotillstånd. Men, det typiska för Elisabeth Hesselblad var att, när hon väl upptäckt sin väg, uppfatta hinder och svårigheter som utmaningar, något som borde övervinnas. I lyhördhet för Gud fann Elisabeth Hesselblad också att det var Guds kallelse att bli katolik. Det var inte vad hon en gång tänkt sig, men hon tvekade inte när hon väl fått klarhet. Och en kort tid efteråt fick hon också en ny insikt om sin livsväg.
Precis som Jesaja som fann sin kallelse när hans missgärning blivit försonad, så var det också efter hennes konversion. Tidigare hade hon varit helt inrikad på att tjäna materiellt och kroppsligt fattiga och behövande. Den kallelsen upphörde inte, men hon såg plötsligt att hennes kallelse vara att be och arbeta för det svenska folkets omvändelse till den katolska tron. Detta var en tjänst för att hjälpa de fattiga. Då Elisabeth H:s uppfattning var att den värsta formen av fattigdom var den andliga: synden och okunnigheten om evangeliet, villfarelser och bris-ten på sakramenten. Här såg hon sin uppgift.

En kort tid senare upptäckte hon den Heliga Birgitta och Birgittinorden och fick klarhet över att Sveriges omvändelse skulle ske med deras hjälp. Hon skrev på efter sin konfirmation (kat.): "Det stod allt klarare för mig, att mitt liv skulle vigas åt omvändelsen av Heliga Birgittas och mitt hemland, som är så långt borta från den sanna fårahjorden." Allt det som sedan hände, grundandet av den nya grenen av Birgittas orden, och att återinföra Birgittas orden till Sverige 1923. Då klostret i Djursholm inrättades, och sedan Vadstena 1935, allt detta var en effekt av Elisabeth H:s grundläggande kallelse, att verka för själarnas frälsning i vårt land, med den heliga Birgittas bistånd.

Sammanfattning

Det finns en del paralleller mellan Birgitta Birgersdotter och Elisabeth Hesselblad: Både födda i Sverige, de emigrerade för att inte stadigvarande komma tillbaka. Båda var de händiga och praktiska. Birgitta sydde redan som flicka. Elisabeth H snickrade, stä-dade och arbetade som piga mm. Båda fick de börja arbeta i tidig ålder. Båda visste de vad fattigdom var. Birgitta född rik, men blev fattig i Rom. Det hände att hon tiggde. Elisa-beth fick värna om ekonomin. Som piga, fick hon lite betalt. Men hon levde ekonomiskt och skickade hem pengar. Båda vårdade sjuka. Birgitta hade ett "sjukhus" hemma på gården. Deltog själv i det praktiska arbetet. Elisabeth utbildade sig till sjuksköterska. Det hände ofta att hon arbetade ideellt bland fattiga och utstötta. Den heliga Birgitta hade en djup önskan om Kyrkans enhet. Elisabeth H - katolik och ekumen - arbetade för - (Joh. 10,1-12) - en herde och en hjord.

Den Heliga kongregationen för folkens evangelisering eller trons utbredande godkände och bekräftade den 12 maj 1955 statuterna för "Sekularoblaterna av Vår Allraheligaste Fräl-sares Orden Grundad av den heliga Birgitta", - i dagligt tal kallas vi för Birgittinoblater. Varför har vi, som nu är upp-tagna blivit just Birgittinoblater?

Vi har tagit intryck av den heliga Birgittas beslutsamma kamp mot förfallet och splittringen i Kyrkan på 1300-talet. Hon hade en djup önskan om Kyrkans enhet. Även har vi tagit starkt intryck av Elisabeth Hesselblad, som tidigt var inriktad på att tjäna materiellt och kroppsligt fattiga och behövande. Denna kallelse upphörde inte, men hon såg en dag att hennes kallelse var - att be och arbeta för svenska folkets omvändelse till den katolska tron. Den värsta fattigdomen för henne var den andliga. Redan som tonåring var hon starkt fäst vid bibelordet i Joh.10,1-12, om en herde och en jord. Hon bad om ledning till den jorden. Elisabeth blev katolik och en sann ekumen.

Vi birgittinoblater har alltså uppgiften att i våra dagliga liv efter vars och ens förmåga leva i den heliga Birgittas och den saliga Elisabeth Hesselblads anda.