TREDJE SÖNDAGEN I FASTAN

Läsningar: 

2 Mos 20:1-17 eller 20:1-3, 7-8, 12-17, Ps 19, 1 Kor 1: 22-25, Joh 2:13-25 eller  2 Mos 17:3-7, Ps 95, Rom 5:1-2, 5-8, Joh 4:5-42 eller Joh 4:5-15, 19b-26, 39a, 40-42

DU KAN INTE KÖPA DIG KÄRLEK

När Jesus går in i Jerusalems tempel hittar han inte människor som söker Gud utan ett religiöst företag. Hans våldsamma handling inför ”säljare och växlare” är inte annat än reaktionen från en profet som finner religion förvandlad till en marknadsplats. Templet, kallat till att vara den plats där Guds ära och trogna kärlek ska uppenbaras, har blivit en plats för bedrägeri och missbruk, där kärleken till pengar och handel styr.

Den som känner Jesus kommer inte att bli förvånad över hans reaktion. Själva kärnan i hans budskap är ju tacksamhet till Gud, som älskar sina söner och döttrar utan begränsning och bara vill se broderlig kärlek och solidaritet bland dem.

Därför är ett liv som förvandlats till affärer, där allt köps och säljs – även vårt förhållande till Guds mysterium – den mest destruktiva förvrängningen av vad Jesus vill främja. Det är tydligt att vårt liv endast är möjligt med hjälp av utbyte och ömsesidiga tjänster. Vi lever alla genom att ge och ta emot. Tänker vi att livet bara består av att sälja och köpa, suga ut den sista droppen från andra – så är vi i fara. Nästan utan att inse det kan vi bli «säljare och växlare» som inte vet hur man gör något annat än att förhandla. Vi kan bli män och kvinnor som inte kan älska, som har eliminerat allt människor har att ge från sina liv.

Det är då lätt att bli frestad att förhandla även med Gud. Vi erbjuder Gud några ritualer för att hålla goda relationer med Gud, vi köper intentioner till mässor med bön till Gud om någon tjänst, vi uppfyller ritualer för att ha Gud på vår sida. Det som är allvarligt är att glömma att Gud är kärlek och att du inte kan köpa kärlek. Därför sa Jesus att Gud «vill ha kärlek och inte offer». Men om man älskar är det ganska självklart att ge offer/gåvor också. Inte för att blidka Gud – utan av just kärlek. 

Kyrkan bör därför först och främst förkunna om Guds nåd. I en värld som förändras till marknadsplats, där allt krävs, köps eller tjänas ihop, kan bara det som ges fritt fascinera och överraska, eftersom det är det mest autentiska kärlekstecknet. Vi troende måste vara mer uppmärksamma på att inte göra Gud mindre än han är i sin kärlek till oss, så att Gud passar våra mått: så ledsen, självisk och liten som vår marknadsplats är.

Den som känner till ”nådens känsla” och som någon gång har upplevt den överraskande kärleken från Gud, känner sig inbjuden att sprida tacksamhet – är förmodligen den bästa för att kunna introducera något nytt och gott i detta samhälle där så många människor dör av ensamhet, tristess och brist på kärlek.