Livet som präst är utmanande och omväxlande. Det är ett liv i tjänst och gemenskap. Men framförallt är det ett liv i nära förbundenhet med Jesus själv. Uppgifterna i Sverige är företrädesvis församlingstjänst där prästen som kyrkoherde eller kaplan har att förkunna och undervisa om tron, helga Guds folk genom sakramenten, och be för världens (och sin egen) omvändelse genom att ständigt djupare förena sig med Gud i bön.

Alla ogifta katolska män som är döpta och konfirmerade bör fråga sig om Herren kallar honom till sin tjänst som präst. Församlingens präster står självfallet till tjänst för samtal för att hjälpa till i urskiljningen av kallelsen.

När Herren instiftande den heliga mässan i övre salen, instiftade han också det nya förbundets prästämbete. Kristus är själv källan till detta ämbete. Han har gett det auktoritet och uppdrag, inriktning och målsättning. Ingen kan ge sig själv uppdraget och sändningen att förkunna evangeliet och förvalta sakramenten. Prästerna får uppdraget att handla i Hans namn genom prästvigningens sakrament. Prästerna ska så också vara Jesu tjänare eftersom de är fullständigt beroende av honom som ”antog en tjänares gestalt” (Fil 2:7). I den latinska Kyrkan är prästerna kallade att leva sitt liv i celibat, d.v.s. utan att själva bilda familj. På så sätt lever de, som Herren själv, i självutgivande kärlek – med honom som enda förebild.