Mellan 1872 och 1960 fanns församlingens kyrka där Raoul Wallenbergs park nu ligger, i hörnet av Gustav Adolfs torg. Den hette först Jesu heliga hjärtas kyrka men bytte sedan namnet till Vår Frälsares kyrka. Kyrkan blev för liten, så en ny byggdes i Hästhagen. Den nya kyrkan, som är ritad av Hans Westman, invigdes den 9 april 1960. Den gamla kyrkan revs samma år.
Församlingen är i sig en mosaik av olika språk och kulturer. I denna mening speglar vår församling på ett konkret sätt hela Kyrkans natur och väsen; nämligen det att hon är allmän och allomfattande (”katolsk”).
.
Söndagsmässor livesänds kl. 9.30 och 11.00. Bli gärna vår prenumerant. På så sätt bidrar du till att spridda vår kanal till nya tittare.
Tack till alla som stödjer oss!
g. Övriga tider se VECKONYTT.
Klicka här eller på bilden om du vill delta i mässa.
.
.
KYRKOÅRETS AGENDA
Söndag den 19 september 2021
TJUGOFEMTE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«
Läsningar:
Vish 2:12,17-20, Ps 54, Jak 3:16-43, Mark 9:30-37
VEM ÄR ”STÖRST” BLAND OSS
Våra kriterier sammanfaller nog inte riktigt med Jesus. För vem skulle komma på att tro att de ”största och viktigaste” är de som lever i tjänst för andra?
För oss brukar det handla om prestige, om personer säkra på sig själva, som har nått framgång i någon aspekt av livet, som har nått målet att utmärka sig över resten och blir applåderade av andra. Personer vars ansikten vi ständigt kan se i olika media: politiska ledare, kungligheter, «nobelpristagare», artister, fashionister, exceptionella idrottare, chefer…Vem kan vara viktigare än dem som har pengar och makt?
Men Jesus pekar på de tusentals anonyma män och kvinnor, med okända ansikten, som ingen kommer att hylla, men som ägnar sitt liv åt att tjäna andra. Människor som inte lever för sin personliga framgång. Människor som inte bara tänker på att själviskt tillfredsställa sina egna önskningar, utan som genuint bryr sig om andras lycka – om att andra ska ha det bra i livet.
Enligt Jesus finns det en storhet i människor som inte kan känna glädje utan att se andra vara lyckliga. De rör sig genom livet drivna av en godhet som speglar sig i deras arbete, deras dagliga uppgifter, deras relationer, deras samliv.
De lever inte bara för sitt arbete eller för att njuta av livet. Deras liv reduceras inte till att endast uppfylla yrkesmässiga skyldigheter. Deras liv omsluter något mer. De lever kreativt. Varje person som de hittar på sin väg, varje problem som uppstår nära dem är en uppmaning till att agera, tjäna och hjälpa oavsett vilket yrke eller position de har i samhället.
De kan framstå som ”de sista”, men deras liv är verkligen fantastiskt. Vi vet alla att ett liv fyllt av oegoistisk tjänande kärlek är värt ansträngningen, även om vi inte alltid vågar leva det. Kanske måste vi be lika ödmjukt som Teilhard de Chardin: ”Herre, hjälp mig så att jag inte slösar bort min tid och kraft på annat än att älska och göra gott”.
.
KATOLSKA KYRKAN I SVERIGE
För mer information tryck här.
