Vår Frälsares församling är en romersk-katolsk församling i centrala Malmö som tillhör Stockholms katolska stift. Församlingen grundades 1870 och förste kyrkoherde var Bernhard zu Stolberg. Församlingen har nu uppemot 7 500 medlemmar.
Mellan 1872 och 1960 fanns församlingens kyrka där Raoul Wallenbergs park nu ligger, i hörnet från Gustav Adolfs torg. Den hette först Jesu heliga hjärtas kyrka men bytte sedan namnet till Vår frälsares kyrka. Kyrkan blev för liten, så en ny byggdes i Hästhagen. Den nya kyrkan, som är ritad av Hans Westman, invigdes den 9 april 1960 av kyrkoherde Bernhard Koch. Den gamla kyrkan revs samma år.
Församlingen är i sig en mosaik av olika språk och kulturer. I denna mening speglar vår församling på ett konkret sätt hela Kyrkans natur och väsen; nämligen det att hon är allmän och allomfattande (”katolsk”). Vår Kyrka är också den Kyrka som har bevarat Jesu lära hel och fullständig (”katolsk” i dess andra betydelse).
KYRKOÅRETS AGENDA
Söndag den 20 oktober 2019
TJUGONIONDE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«
Några tankar om dagens bibelord
Ibland kan vi vara så otåliga och känna att Gud inte hört våra böner när de inte blivit omedelbart besvarade. Vi lever i en värld som är fylld av omedelbar tillfredsställelse, snabbkaffe, direkta kontakter, en beröring av en dataknapp och vi kan vara överallt i världen! Men i dagens evangelietext ber Jesus oss vara tålmodiga, ”be alltid och förlora inte hoppet”. Våra böner kommer att besvaras, kanske inte på det sätt vi väntar oss, utan på ett sätt som gagnar oss.
När Jesus berättar den här liknelsen är han medveten om att vi behöver få uppmuntran när vi ber, särskilt för att komma över våra besvikelser. Samspelet mellan domaren och änkan är levande, psykologiskt trovärdig och har en underliggande humor. Om även en usel människa som domaren kan förmås att agera rättfärdigt, hur mycket mer kommer då inte vår kärleksfulle och generöse Gud att tillmötesgå våra behov, när vi talar med honom om dem?
Herre, du förbryllar mig. Jag hör dig uppmana mig att härda ut när jag ber och bönfalla Gud tills han är trött på mig. Du säger ”han kommer att snabbt skipa rättvisa”. Men sedan tänker jag på alla goda människor som hungrar, aids, förlust av barn, sjukdom och död, fast de ber till Gud. Jag tänker på judarna i Auschwitz som sjöng sina psalmer när de vandrade till gaskamrarna. Säkert finns det tider när du dröjer med att hjälpa oss? I sådana stunder tänker jag på ditt lidande och din ångestfyllda bön i Getsemane.
”Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt?” Vilka är dina utvalda? Jag förenar mig med dem som ropar efter rättvisa, efter barmhärtighet, efter att få vara frisk, efter kärlek och inkluderar i min bön något tillfälle om en djupt rotad konflikt eller orättvisa, eller sorg som jag känner till.
.
.
KATOLSKA KYRKAN I SVERIGE
För mer information tryck här.
